Drottningen
Lotta, 45 år, Forsa
I skolan fick jag heta mongo. Det kändes hemskt faktiskt. På sätt och vis är det bättre att säga Downs syndrom. Även om det inte är roligt det heller. Jag har känt mig förbannad på det och sårad. Jag vill vara som alla andra helt enkelt. Jag vill få kärlek och vara omtyckt. Det som ändå är bra med Downs är att jag inte sitter i rullstol, som dom är jag inte. Jag kan röra mig! Jag har bra utstrålning också och glimten i ögat.
När mamma avled blev det väldigt svårt. Jag bodde med mamma. Det var en helg och jag hade packat en väska när morbror ringde och sa det. Jag grät förstås och gick till parkeringen och pussade mammas bil. Jag fick egen lägenhet och det var tomt och trist och så där. Nu är det bra.
Jag gillar att dansa och jag spelar dragspel. Det är inte så svårt när man kan det.